Författare: Helena

Det är med stor sorg och saknad som vi måste berätta att inga valpar har överlevt i vår efterlängtade kull.

Älskade lilla Cocos blev dålig på sin 2 veckors dag och somnade in dagen därpå. Trots upprepade besök hos veterinären gick hennes liv inte att rädda…

Vi trodde ju allt gick på rätt håll…

Vi är helt förkrossade och allt känns så tomt och ledsamt….

Molli verkar må bra efter allt som hänt. Vi har sovit mycket och bara försökt återhämta oss.

När vi har fått lite distans till det hela så är det inte omöjligt att vi kommer försöka igen med att ta en kull. Man är väl galen som tänker i de banorna eller…

Idag blir vår lilla tik 1 vecka. Vi är bara så glada för varje dag som går, och nu verkar det ha vänt. Hon ökar långsamt i vikt sedan i söndags em.
Det är ingen skrytsam vikt men idag vägde hon 250 gram. Vid födsel vägde hon 230 g, men hade sedan en viktnedgång på 30 g, så jag är supernöjd med 50 g ökning denna vecka.

Vi fortsätter ge stödmat för det verkar som Molli inte har mycket di att ge. Men sedan flickan lärt sig ta nappflaskan så är det så mycket lättare, och nu har även Robert lärt sig ge så jag får sova 4 timmar åtminstone på natten…

Men men sova kan vi göra sedan. Inatt satt jag bara och njöt av att Molli snarkade och lilla tjejen hon låg och diade även om det inte finns så mycket att hämta där. Molli  tar väl hand om sin lilla valp även om hon lämnar henne ofta. Men hon har fått sällskap av en mjuk liten kompis att gosa med.

Här kommer en himla massa bilder. Sitter ju här hela dagen och bara tittar och njuter…

Valparna kom helt för tidigt. Denna vecka kommer gå till historien. Vår första kull och allt som kan hända har nog hänt…Fast inte det vi studerat och läst i böckerna…

I måndags jobbade jag min sista dag då hade Molli gått 8 veckor. Vi såg fram emot en ledig vecka och skulle mysa de sista dagarna. Själv hade jag jobbat så intensiva två veckor för att kunna ta ledigt. Trött var jag redan innan detta startade…
I måndags natt blev Molli jätteorolig och väckte oss hela tiden. Steg upp och trodde hon ville ut och kissa bara. Såg då att det var massa av gröna flytningar överallt. Så orolig jag blev, ringde Djursjukhuset som rådde oss att avvakta natten om Molli såg ut att må bra för övrigt, och det gjorde hon , hade ätit som vanligt under kvällen och så.
Hade googlat såklart och fått reda på att det förmodligen var en moderkaka som lossnat, ev en valp död. Samma information fick jag av Djursjukhuset, men det var ju helt för tidigt för dem att födas.

Nästa morgon åkte vi till vår egen veterinär på Veterinärgruppen i Tygelsjö. Kan inte tacka dem nog för att de tog emot oss hela dagen var vi där, från morgon till kväll. Det började med ett u-ljud som visade att valparna var stora och levde. De var ju tvungna komma ut då de gröna fortsatta att komma. Inte bra vare sig för Molli eller de valpar som levde. Först blev det kalkdropp och lång väntan, inget hände, till slut kom vi överens om kejsarsnitt. Allt gick så fort, timmarna rasade fram.

Till världen kom Mollis och våra valpar. 1 var död och hade orsakat allt, 3 levde men var ju för tidigt födda och ganska medtagna av narkos. Så var även Molli som inte verkade förstå vad som hänt. Vi visste det skulle bli jobbigt, hade nog bara inte kunnat ana. Ofattbart hur lite sömn man kan klara sig på. Det syns på bilden, Robert efter vaken natt och hela dagen.

Alla tre helt nyfödda. Vi väntade ut narkosen innan vi åkte hem.

Hemma knappt 1 dygn  gammal. Flickan diar till min glädje. En sådan syn <3

Vi tackar tjejerna på Veterinärgruppen. Fast de hade fullbokat så hade de tid till oss hela dagen! Tusen tack från oss och Molli!

Vi har nu kämpat sedan i tisdags med konstant vak dygnet runt och lite sömn. 2 pojkar har somnat in till vår förtvivlan. Kvar finns 1 flicka. Hon är vårt lilla mirakel.
Hon var störst av dem alla och diade först. Kanske det var det som räddade henne. Vi är nu smått hoppfulla att det har vänt och att hon piggar på sig. Hon stödmatas fortfarande dygnet runt men ökar så smått i vikt.

Molli mår efter omständigheterna bra, lite orolig blev hon då det försvann valpar 1 efter den andra.

Jag och Robert vill tacka alla nära och kära som gett oss stöd och råd dessa oroliga dagarna. Ni är guld värda !! <3 <3